av Måns Fahlander | jun 20, 2018 | Probloggen
Sitter och tänker på hur många modiga ledare som funnits genom tiderna och som varit med och drivit utvecklingen framåt i sina organisationer och företag. De som insett vikten av att hålla sig uppdaterad på den forskning som finns och som tagit sig tiden att försöka förstå hur det kan påverka deras vardag imorgon, om ett år och om 5-10 år. Alla de som accepterat att det nya kommer och som väljer att stå upp för sin övertygelse om att det är tid att agera, och att den tiden är nu, sedan kan det vara för sent.
De som ser till så att de själva och sina organisationer skaffar sig kunskaperna som krävs för att ta till sig det nya och förstår att nyttja det nya för att bygga en ännu starkare organisation som på ett ännu bättre sätt kan leverera det som är viktigt för alla intressenter. De som har haft modet att kämpa, även fast många runt omkring har valt att ta den enkla vägen och ducka för det oundvikliga, för sin idé och sin övertygelse om det nödvändiga i att förändra sig för att fortsätta att vara relevanta.
De som i slutet av dagen har insett att ingenting händer om man inte lägger ner ett hårt, systematiskt och fokuserat arbete, för att tänka goda tankar gör ingen förändring, det kan bara ett uthålligt genomtänkt transformationsarbete göra.
Allt detta tänker jag krävs för att se vad AI kan göra för din affär, dina kunder, din organisation eller dina medborgare. AI är en ny teknologi som i sin mest avancerade form kan tyckas skrämmande men som redan idag är något som kan ge dig och din omgivning det lyft som gör att ni är redo att ta er an framtiden både klokare och starkare. AI är ett teknikskifte och det händer just nu och det går fort. Ett exempel är att man inom medicin kallar AI för 2000-talets stetoskop, dvs det verktyg som gör att läkare kan göra ett ännu bättre jobb med att diagnosticera och välja rätt behandling för sina patienter.
Att redan nu tänka AI när du designar dina kommande tjänster och hur du ska möta dina kunder/medborgare är att vara den förutseende ledare som jag tror att alla organisationer behöver idag. Man kan tänka sig allt ifrån enkla RPA-tjänster till avancerade algoritmer där du kan erbjuda rådgivning kring avancerade tjänster dygnet runt.
Att vara ledare idag handlar mycket om att designa framtiden för sin organisation, att visa vägen, att peka på utmaningarna och att tro på sin organisations förmåga att fortsätta leverera. Det som är så fantastiskt med AI är att rätt använt kan du ge dina medarbetare, och dig själv, superkrafter så att ni alla kan mångdubbla mervärdet i alla era professionella relationer.
Om du har funderingar på hur du eller din organisation kan bli superhjältar med hjälp av AI, hör av dig så kan vi ta ett högst mänskligt samtal över en kopp kaffe.
// Måns
av Måns Fahlander | apr 8, 2018 | Probloggen
Vad är ett ledarskap utan hjärta? Kan man prata om hjärta och ledarskap i samma andetag eller är det så att man inte kan prata om det ena utan det andra? Men är det OK att visa känslor i sitt ledarskap och vad händer om du gör det?
Det här är frågor som jag tänkt mycket på i mina ledaruppdrag och kanske ännu mer nu när jag i min konsultroll har förmånen att möta ledare och medarbetare som också funderar över de här frågorna i sin vardag. Genom mina möten med andra och egna erfarenheter har jag haft möjlighet att reflektera kring ledarskap på ett djupare plan än förut. Som jag varit inne på i tidigare blogginlägg så var jag, som många andra, fast i vardagen och hade svårt att lyfta blicken och se in i framtiden. Om det också, som i mitt fall, tillkommer en tuff motgång så blir situationen mer tillspetsad och ledarskapet prövas ytterligare. I ett sånt läge är det också lätt att ledarskapet går på autopilot och att du inte ser varje unik människa som du ansvarar för i ditt ledarskap. Jag vill påstå att det är i det läget som ditt fundament prövas, det är då du märker om du och ditt ledarteam verkligen har tillit till varandra.
I mitt exempel kan jag med glädje konstatera att vi i ledarteamet hade gjort vår resa och byggt ett team där vi kände tillit till varandra och där vi alla kände att det vi gjorde och sa var för verksamhetens och teamets gemensamma bästa. Det gjorde att vi även i tuffa tider kunde vara tydliga med vad vi tyckte och tillät alla att komma med sina tankar kring hur vi på bästa sätt ska ta oss igenom situationen. Att vi alla hade den känslan av trygghet var avgörande för att vi så småningom lyckades jobba oss ur situationen och kunde gå vidare.
Några nyckelfaktorer som vi jobbade med och som jag känner oerhört starkt för är följande:
- Var supertydlig i din återkoppling men var noga med att du gör det med värme och en absolut vilja att ge något värdefullt till din kollega. Du kommer med en gåva och som med alla gåvor är det enklare att ta emot om den ges med stort hjärta.
- Var nyfiken på dina kollegor men var nyfiken med kärlek, alla vill dela med sig av sin kunskap för det gör att man känner sig sedd samtidigt som det bygger en stolthet över ens egna yrkeskunskaper
- Lita på dina kollegor, dom försöker alltid göra sitt bästa utifrån de förutsättningar och den information som dom har. Men var inte passiv i din tillit, var engagerad och fråga då du inte förstår varför en handling eller åtgärd blev som den blev.
Hur man gör det är upp till var och en och sannolikt så behöver varje team hitta sin väg framåt. I vårt fall handlade det om några enkla, men riktigt svåra, övningar som vi gjorde tillsammans. Här är några av de saker som vi jobbade med:
- Säkra upp så att alla delar företagets grundläggande syfte.
- Jobba fram gemensamma värderingar att förhålla sig till i vardagen.
- Acceptera varandras svagheter.
- Ha kul tillsammans.
Är det så att du är i ett läge där du inte riktigt vet vilken väg du ska ta så är du välkommen att höra av dig så kan vi ta ett förutsättningslöst snack över en kopp kaffe.
Till sist så är det min övertygelse att det blir mycket bättre om du bryr dig OCH bryr dig om!
Simma lugnt,
// Måns
av Måns Fahlander | mar 17, 2018 | Probloggen
Under mina år som ledare och chef har jag vid åtskilliga tillfällen träffat kollegor och chefer i mitt nätverk som ständigt är på språng. Jag, liksom de, har varit fångade av vår egen kalender vilket gjort att vi sällan eller aldrig har haft tid att stanna upp och reflektera. Orsaken är självklart att det alltid finns mer saker att lösa än vad det finns tid och att den operativa vardagen därför alltid går segrande ur striden om min, och deras, tid. På sistone har jag börjat fundera över vad det gör med oss som ledare om vi inte tar oss tiden att tänka, och tänka efter. Jag har också tänkt på de ledare jag mött som har tagit sig den tiden och vad det gjort med deras ledarskap och hur det har påverkat de organisationer som de lett. Jag vill påstå, helt ovetenskapligt, att de ledare som har tagit kontroll över sin egen tid och lägger en rimlig andel av sin, och sina kollegors, tid på att tänka på framtiden och vilka strategiska drag som krävs för att skapa fördelar för sin egen organisation ofta är lyckosamma och framgångsrika. Detta oavsett om vi mäter i marknadsandelar, effektiv produktion, egen hälsa eller attraktivitet för potentiella arbetstagare. I motsats till detta står de som inte hinner tänka för att fokus är på att parera nästa boll som är på väg över nätet, och nästa, och nästa….
Så hur kan man ändra sitt beteende så att kalendern blir min igen, så att tid skapas för tanke och eftertanke? Självklart finns ingen patentlösning utan var och en måste hitta sin väg i detta men en smart grej kan vara att låta andra tänka åt dig, eller i alla fall låta någon starta tankearbetet så att du kan fokusera på det viktigaste, analys och åtgärd.
Ett riktigt bra exempel i Sundsvall är att Mittuniversitetet kommer att köra ett Higher Ambition Internship tillsammans med ett antal framsynta organisationer och företag i närområdet. Det riktar sig till civilingenjörer som går tredje eller fjärde året och uppdragen som dom ska genomföra är i huvudsak strategiskt tankearbete för att hjälpa organisationen dom arbetar åt att få ny värdefull kunskap. De ledare som hoppat på det tåget har verkligen tagit en genväg till strategiskt viktig kunskap och kan självklart dra fördel av det i sina kommande strategiska vägval.
Så det går att göra smarta saker även om agendan är proppfull – gäller bara att ha tid att se dom komma och ha förmågan att fånga dom på vägen.
Som Bodil Jönsson en gång skrev: ”Det var Piet Hein som myntade TTT: Ting Tar Tid. Själv säger jag att Tankar Tar Tid. Tankar tar tid att skapa, de tar tid att ha (tankevård skulle det kunna kallas), de tar tid att använda och de tar tid att göra sig av med, när de eventuellt blivit föråldrade. Ur boken Guld.”
Må gott och kom ihåg att tiden är din!
// Måns
av Måns Fahlander | feb 5, 2018 | Probloggen
Satt häromdagen och tänkte för mig själv vad det är som gör att saker verkligen händer. Vad är det som får mig att ta nästa steg och fortsätta vilja göra mitt bästa. Det enkla svaret på den frågan är att jag vill nå mina mål för att kunna säga att jag är klar och gärna få lite skön återkoppling från mina kollegor. Men hur vet jag att målet verkligen stödjer det som vi är på arbetet för att utföra, är det verkligen målet som är målet? Tänk om målet som var satt är för enkelt, vad händer då när vi nått våra mål, stannar vi upp och väntar på nästa mål? Tänk om målen hindrar oss från att verkligen ta fram hela vår kapacitet? Tänk om det är så att målen i sig hindrar oss från att prestera det som vi kan?
Kan det helt enkelt vara så att målet får oss att bli för trångsynta när vi möter varandra och våra kunder?
Ett enkelt exempel kan vara att du har försäljningsmål och så möter du en kund där du känner att du egentligen inte är den som är bäst lämpad för att ta hand om den kunden. Hur agerar du då? Ligger fokus på din egen måluppfyllelse eller på kundens bästa? Är det så att målet egentligen får oss att förlora syftet?
Men vad skulle hända om vi inte hade mål och varför skulle vi då gå på jobbet? Det ställer verkligen ett företags/organisations förmåga att förklara sin strategi och sitt syfte på sin spets. Men är inte det vad alla egentligen strävar efter, att verkligen känna att alla i organisationen förstår varför man är där och vet vart man ska? Jag tror att om du vet det så behöver du aldrig tveka i situationen som jag beskriver här ovan, du kommer alltid att sätta kundens bästa först.
Men ska man inte sätta mål då? Världshistorien är full av litteratur som beskriver vikten av mål och hur du sätter mål på bästa sätt. Jag skulle vilja se på det från ett annat håll och säga att det är oerhört viktigt att mäta och följa upp så att du ser att din verksamhet rör sig åt rätt håll, du behöver också kunna ge återkoppling till dina medarbetare så att de vet om de gör ett bra jobb eller inte. Men kräver det mål, eller räcker rörelse, riktning och syfte?
Man kan göra analogin att du är kapten på ett skepp, du har ett syfte med din resa, en karta och en kompass. Du sätter en kurs och påbörjar din resa och kommer snart underfund om att verkligheten gör att den kurs du satte från början inte går att hålla, du behöver anpassa dig efter väder, vind och andra händelser på vägen. Men eftersom du hela tiden vet varför du är på väg kan du fatta kloka beslut på vägen som gör att du kan navigera rätt så att du kan uppfylla syftet med din resa.
För oss på Pro&Pro är syftet att hjälpa våra kunder att bli framgångsrika, både som personer och i sina verksamheter. Men vi ska också göra det på ett sådant sätt att vi själva utvecklas och mår bra som människor och företag. Det gör det lätt för oss att navigera då vi möter våra utmaningar på vägen. Blir det lite dimmigt så letar vi efter fyren där vi kan känna att den väg vi väljer är rätt utifrån vårt syfte.
Så ett ledarskap som lyckas förmedla företagets strategi och riktning kommer inte att behöva mål, för i de företagen kommer målen att skapa förvirring och i längden göra så att syftet går förlorat. Däremot måste ledarskapet kunna visa på var vi står i förhållande till syftet och vad vi behöver göra för att förverkliga det.
Så låt kartan vara strategin, syftet er riktning och gör kloka mätningar längs vägen för att förstå och anpassa er efter verkligheten.
Vi hörs!
